Förmodligen är det ett viktigt tidstecken att den anarkistiska tidskriften Brand (grundad 1898) (obs adertonhundra!) vaknar upp efter en lång dvala, som sammanfaller med nyliberalismens totala övertag. Den nya versionen känns ambitiös, öppen och samtida.
°
Grundvalen i första numret är journalistiska och teoretiska aspekter på pågående motståndskamper samt introduktioner till begreppet ”allmänningen”. Kajsa Ekis Ekman är klok och innehållsrik som alltid när hon och Mattias Wåg diskuterar och beskriver den senaste tidens ockupationer av offentliga byggnader, med Förvaltningshuset i Rinkeby som huvudexempel.
°
I ledaren kopplar redaktören Samira Ariadad tidskriftens nya policy till ”de sociala kamper som pågår”, med formuleringen ”det viktiga är inte vad skribenter kallar sig utan vad de gör”. Hon gör också en analys av en arbetsmarknad byggd på tillfälliga jobb. Den mynnar ut i en dröm om en förnyelse av ”det fackliga löftet”: att också de osäkert anställda ska börja ställa krav. Det vill man gärna läsa mer om.
°
Och som väntat har Brand rekryterat några av de främsta tecknarna. Att Lars Sjunnessons Åke Jävel dyker upp och kastar bomber känns helt naturligt.
Etiketter tidskrift
