En annan artikel i Brand väcker en tanke. Redaktören Samira Ariadad och Rasmus Fleischer diskuterar bristen på offentliga rum som kulturpolitiskt och demokratiskt problem. Och det är verkligen sant, nånting som borde högst upp på dagordningen, som ”länken mellan Nätet och Staden”. Så att de kontakter som internet och sociala medier möjliggör kan omsättas i att folk träffas på riktigt också.
Följande beskrivning är tyvärr sann:
”Allt fler utrymmen byggs även om till instängda rum. Köpgallerior lämnar inget utrymme för människor att träffas på andra villkor än konsumtion. Även om det är öppna utrymmen, eftersom alla i princip har rätt att vistas där, innebär den privata kontrollen ett strikt förbud mot att nya gemenskaper bildas. Kontaktsökande behov i en galleria – oavsett om det rör sig om flygbladsutdelning eller om trivialt småprat – leder förr eller senare till att vaktstyrkan anländer.”
Och den impuls som slår mig är att just galleriorna borde få bilda bakgrund för filosofiska samtal. Aristoteles och hans lärjungar kallades peripatetiker, grekiska för ”kringvandrare”, därför att de knallade omkring i Athen medan de filosoferade. Det såg ut så här:
Och jag tänker mig att ett filosofiskt eller samhällskritiskt samtal just i en galleria, under hot om att bli utkastad, skulle kunna bli väldigt meningsfullt för de medverkande. Men konceptet har säkert redan prövats med nedslående resultat.
