Tre bidrag intill varann i antologin Framtiden är nu handlar om den moderna stadens politiska geografi och kan därför tas upp tillsammans.
Jan Åman ställer de självorganiserande städerna i fattiga länder mot vårt samhälles genomplanerade projektering:
”Arkitektyrket är förvandlat till dekoration på ett i förväg kalkylerat och budgeterat stadsplanelandskap, med färdiga volymer och innehåll. Man har försökt imitera en stad snarare än att vara det, därför att det offentliga och det privata smält samman till ett ingenting, där ingen vågar ta beslut och där ingen vågar något.”
Evelina Wahlqvist skisserar en kreativitetens geografi, en ”placefulness”, och Rasmus Fleischer utvecklar sin slogan från Det postdigitala manifestet om att ”Kulturen måste äga rum” till ett försvar för de oförutsebara mötena:
”Men just detta att i nuet drabbas av någonting oväntat som vi måste ta ställning till, det är stadsrummets kulturella styrka.”
Observera detta ”vi” och den därmed sammanhängande tanken om ”kollektivt urval”. Och önska att den måtte ha fått genomslag till 2040.
Etiketter framtidenarnu
