Avsked till en viktig tidskrift

Tidskriften Res Publica utkommer med sitt sista nummer. Brutus Östlings förlag började ge ut den år 1985, och RP har varit ett veritabelt universitet, samt den viktigaste inskeppningshamnen för en kontinental tanke- och satirtradition, i synnerhet från de tyskspråkiga länderna.

Avskednumret har formen av en hyllning till Lars Bjurman, som avled i förfjol och spelade en central roll för att hålla tidskriften på denna höga nivå.

Man får möta en självlärd, tillbakadragen intellektuell som drivs av tankens lust och ett starkt förnuftspatos. De tidiga recensionerna visar vilken kritiker han hade kunnat bli. Istället trädde han in i bakgrundsrolllen som översättare och redaktör, bland annat för Ord och Bild under en av dess glansperioder.

Hans gärning kommer fram i kollegornas vittnesmål, men också i det urval efterlämnade texter och översättningar som offentliggörs – en försmak av en utlovad större volym. Dessutom omtrycks några av hans vackra inledningar till de intellektuella fyrtorn han var med om att översätta och ge ut.

Jag sträckläste rubbet och fick en förnimmelse av att ha rattat in förnuftets våglängd; det sänder i hemlighet på låg frekvens utan jinglar och åthävor, men med en övertygelse som genomborrar och river, även om jag ibland inte alls är överens.

Läsningen aktualiserade längesen förträngda debatter mellan dekonstruktionister och marxister, inklusive de sistnämndas övertag att kunna avfärda de förstnämnda genom att föra upp deras antimetafysiska språkarbete på en principiell nivå där det framstår som billig metafysik och verklighetsflykt.

Exempelvis är misstänkliggörandet av Heidegger som filosof och person systematiskt och smutsigt hos Bjurman. Han beklagar ”den förväxling av ontiskt och ontologiskt som förföljer fenomenologin”, men låtsas inte om att detta är själva poängen: att också frågan ”vad är X” har en historisk, kroppslig och språklig grundval. Varje gång!

Ett underbart slutnummer kort sagt. Och nån borde bekosta utgivningen av alla Res Publica i digital form, ett monument varaktigare än papper över vad som går att åstadkomma av pur bildningstörst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: