Archive for december, 2010

Cd v 52/10: Jonas Knutsson

2010/12/28

Saxofon är ett urbant instrument som väl mest förknippas med jazz. Men Jonas Knutsson reste från stan till landet med sina saxofoner (sopranino, sopran och baryton): fyllde dem med landsbygdens stämningar. Albumets 31 spår innehåller många polskor från Dalarna och Hälsingland men också folklåtar från t ex Lappland, Österbotten och Skåne. Det här är ju fiolmusik, egentligen.

Som han själv skriver i cd-häftet: ”Det finns få ställen att andas på.” Jo, rätt obegripligt att Knutsson kan få tonerna att flöda så genom saxofonen. Han spelar liksom utan att andas. Saxofonen förvandlas till ett traditionellt svenskt folkmusikinstrument.

Bengt Eriksson

Artist: Jonas Knutsson.
Titel: Blåslåtar.
Skivmärke: Country & Eastern.

Hör Jonas Knutsson spela ”Blåslåtar” på Spotify.

Även tidigare, bl a som medlem i gruppen Nordan och i duo med gitarristen Johan Norberg, har Knutsson fyllt sina saxofoner med allt mer folkmusik. Här är en länk till alla Knutsson-album på Spotify.

Något annat: YouTube-klipp där Jonas Knutsson bräker och vräker med sitt jazzband, live från Metropol i Härnösand.

Annonser

Cd v 50/10: Wyclef Jean

2010/12/15

Född på Haiti och uppvuxen i Brooklyn, förut medlem i The Fugees. Som soloartist har Wyclef Jean kallats bluff och fjant. Han svek hiphopkulturen, sas det när han komponerade åt Whitney Houston och sjöng duett med Tom Jones. Vid jordbävningen reste Wyclef till Port-au-Prince, grävde fram levande och döda under de raserade husen. I efterhand har det hånats som en ”icke-närvaro”. Organisationen Yéle, som han startade för att samla in pengar till Haitis uppbyggnad, anklagas för korruption. Vad är sant? Min åsikt: Det hade alltså varit bättre om han stannat i New York och enbart ägnat sig åt musik? På nya EP:n finns skildringar av Wyclefs ”haitiska upplevelse” till musik som bygger på traditioner hemifrån Haiti.

Bengt Eriksson

Artist: Wyclef Jean.
Titel: If I Were President: My Haitian Experience.
Skivmärke: Sony.

.

Lyssna på Wyclef Jeans nya EP på Spotify.

Titta på musikvideo till låten ”Election Time”, inspelad på Haiti.

Titta på när Wyclef Jean ger en akustisk konsert i tidskriften Rolling Stones foajé, bl a låtar från nya EP:n.

Besök Wyclef Jeans officiella nätsida.

Spellista på Spotify med olika grupper, artister och musik från Haiti.

Cd v 49/10: Julia Fischer

2010/12/09

Hur kan den unga tyska violinisten Julia Fischer, född 1983, ha så mycket livskunskap?

För jag vill inte tro att det är likadant med henne som det sägs om italienaren Niccoló Paganini, född 1782. Paganini ska ha spelat så virtuost på violinen för att han sålt sin själ till Djävulen.

Fischer tolkar Paganinis mest kända och nog också svåraste stycken: ”24 Caprices” för soloviolin.

Oj, så flyhänt och fingerflinkt hon rusar, glider, hoppar över strängarna. Samtidigt som hon hämtar känslor ur varje cell i sin kropp och träffar hela min kropp med tonerna.

Än drar hon gnisslande och strävt med stråken, än varmt och innerligt. Varje ”capriccio” (för att använda det italienska ordet) blir ett romantiskt poem.

Bengt Eriksson

.

Artist: Julia Fischer.

Titel: Paganini: 24 Caprices.

Skivmärke: Decca.

.

Hör Julia Fischer tolka Paganini på Spotify.

Se och hör Fischer spela ”Caprice No 24” på Youtube.

Se och hör henne också spela Paganinis ”andra nyckfulla infall” (Youtube).

Julia Fischer pratar om Paganinis ”24 Caprices” (Youtube).

Gräv där du står

2010/12/03

Anders Rydell förutspår i uppsatsen ”Mastodontkultur” att kulturen sån vi känner den kommer att få så överväldigande konkurrens – av å ena sidan superkommersiell multinationell hitindustri; å andra sidan gratis amatörkultur – att den i brist på kanaler kommer att förtvina och bli en högst marginell företeelse.

Den dödsdömda sektorn kallar han ”den traditionella medelklasskulturen”.

Jag tror att hans analys är en provokation för att få folks arslen ur vagnen och börja gräva de där kanalerna som saknas.

Låt vara att de stora intäkterna – framför allt från kringförsäljning – kommer att gå till några få jättehittar. Men i den karta Rydell ritar upp framstår amatörkulturen som en ofruktsam öken, inte som en publik, en offentlighet.

Är inte kanalgrävaruppdraget helt enkelt att skapa möjligheter att få tag på kultur – traditionell och icketraditionell – för allt fler, och betala för den, på olika sätt: genom köp, genom folkbildning, via skatten?

Ett enormt bevattningsprojekt, där spadarna väntar på var och en.

Isländsk utflykt till framtiden

2010/12/01

Jag utlovade en isländsk association apropå reklam som riktar sig till den enskildes konsumentprofil.

Andri Snær Magnússon, som gjort världssuccé med boken och filmen Dreamland, gav 2002 ut en framtidsroman, Lovestar, som utspelas på ett Island som fått ekonomiskt världsherravälde på grund av en serie uppfinningar som griper in i människors innersta liv.
Först var det fråga om en ny kommunikationsteknologi byggd på fåglarnas medfödda orienteringsförmåga. Deras känslighet för att uppfatta vågor återskapas i en apparatur som gör varje människa uppkopplad direkt via perceptionsapparaten med resten av världen, och samtidigt ständigt övervakad och identifierad.

Enorma databaser vet allt om varje människa och kan utsätta honom eller henne för specialdesignad reklam och övertalning, framför allt via den lägsta kasten människor, ”galarna”, som – t ex på grund av personlig konkurs – ofrivilligt ropar ut reklamslogans eller påminnelser till dem de möter, sedan dessa identifierats. Man kan också t ex beställa personliga uppmuntringar och peptalk.

I denna värld – där det finns andra märkliga uppfinningar, t ex ofelbar äktenskapsförmedling och begravning genom raketuppskjutning – återberättar Andri en kärlekshistoria och en apokalyps. Den är märklig, liksom den barnbok av honom jag översatt: Berättelsen om den blå planeten.

Men det var de där galarna jag tänkte på i samband med diskussionen om framtida konsumtionsmönster. Plötsligt kommer en vilt främmande människa fram till dig och vet vad du vill ha och vrålar att det finns i butiken runt hörnet – och han är styrd av en databas som vet allt.

Cd v 48/10: Cornelis Vreeswijk

2010/12/01

I samlingsboxen Telegram från medborgare Kees (fjorton  CD!) fastnar jag genast på första CD:n med hans debut-LP, Ballader och oförskämdheter (1964).

Cornelis debuterade som en färdig artist. Redan här fanns allt som var han. I ”Min polare Per” och ”Balladen om Fredrik Åkare” introduceras nämnda sångpersoner. ”Ballad på en soptipp” handlar om miljöförstöring.”Visa i vinden” och ”Ann-Katarin” skildrar kärleken, sprött och burdust.

Gaturjargong krockar med skriftspråk, ny och äldre slang med utgångna ord som Cornelis hittade i den svenska litteraturen.

Bellman och Taube tittar fram bakom axeln men störst inspiration kom från Georges Brassens och Josh White. Hör gitarren! Cornelis lirar blues på  nylonsträngad Levin.

Bengt Eriksson

Artist: Cornelis Vreeswijk.

Titel: Telegram från medborgare Kees.

Skivmärke: Warner.

Lyssna: Hela boxen Telegram från medborgare Kees finns på Spotify.

YouTube: ”Kverulanten” kan vara Cornelis Vreeswijks allra första inspelning, gjord 1959 i en inspelningsbox på Gröna Lund.

Lyssna på: franske vispoeten Georges Brassens – och jämför.

Lyssna på: amerikanske bluesartisten Josh White – och jämför.

Nya institutioner

2010/12/01

Det finns intressanta beröringspunkter mellan (minst) tre av bidragen i antologin Framtiden är nu, Kultursverige 2040. Googlehöjdaren Nicklas Lundblad diskuterar kunskapens form, kulturekonomidocenten Emma Stenström ser två utvecklingslinjer inom universiteten, och den man som står för mätningar av våra kulturvanor, Rudolf Antoni, tittar djupt i sina resultat.

Alla tre beskriver en skiktning mellan en elit som bygger sina egna institutioner och en massa som får hålla till godo med kunskap på burk. (Okej, detta är att överdriva deras förfinade och kunniga resonemang.)

Eller omvänt: att den som själv, i samarbete med ett eller flera kollektiv, är med om att bygga formerna för kunskap och kunskapssökande och experiment, att han eller hon är så oändligt mycket starkare.

Antoni om en undersökning han genomfört: ”De som läste böcker av författare som många andra läste, läste i betydligt mindre utsträckning.”

Finns här inte en ljusglimt för folkbildningen? Chansen att skapa mångfaldiga former av kunskapskollektiv och på så vis möta masskulturens och massutbildningens likriktning.