Kalejdoskopet

På symposiet Arbetarens kön kom en diskussionstråd att handla om det självbiografiska, det subjektiva som grundval för samhällsskildringen.

Grundvalen för det temat var att först hade Åsa Arping och Anneli Jordahl genom eminenta närläsningar visat att litteraturen är ett kraftfullt sociologiskt instrument, därför att den kan återge i högupplösning människors upplevelse och tolkning av de skillnader som hela tiden är med och bygger upp samhällets maktförhållanden.

Därfter hade Aino Trosell och Kristian Lundberg öppenhjärtigt redovisat sina estetiska överväganden. Inblicken i Trosells författarverkstad handlade mycket om hur hon gradvis kommit att jobba med en fråga som fick två formuleringar:

Hur blev jag människa, som just kvinna?

och

Hur kan män och kvinnor i arbetarklassen, som lever så skilda liv, ändå samarbeta?

Trosell berättade om hur dessa två frågor mer eller mindre tvingat henne att gå tillbaka till sin egen släkt och börja skriva om den, så att svaret sträcker sig över fem generationer och inbegriper såna dimensioner som hur ett frieri gick till i Dalarna fordomdags. Hon berättade även vackert och insiktsfullt om de livsval hennes förmödrar ställts inför, bland annat med den minnesvärda formuleringen:

Det där med starka kvinnor är så mycket en schablon. Starka kvinnor har en gång varit svaga kvinnor; men de har tagit ett nappatag med sig själva.

Detta var alltså grunden för samtalet i de skälvande slutsekunderna av symposiet. Alla var överens om det subjektivas viktiga roll för den litterära samhällsskildringen. I det läget berömmer Åsa Arping Kristian Lundberg för att huvudpersonen i Yarden är så intersektionell. Det är inte bara arbete utan även kön föräldraskap religion, med mera.

(Då ska man alltså notera att den högkompetenta panelen är överens om nånting som inte är alldeles självklart för alla: nämligen att en litterär gestalt, och i synnerhet ett litterärt subjekt, är en unik, högkvalitativ konstruktion, inte bara en avspegling av en på förhand existerande person med folkbokföringsnummer. Att fiktion är ett handfast monterings- och programmeringsarbete…)

Som svar på berömmet kommer då Kristian Lundberg med den replik som för mig sammanfattar hela eftermiddagen, och kommer att finnas med i mitt fortsatta arbete med de här grejerna:

”Man är inte bara en; man är ett kalejdoskop.”

Etiketter: ,

Ett svar to “Kalejdoskopet”

  1. Arbetarens kön | Karin Englund Says:

    […] LO-tidningens kulturblogg diskuteras ”Arbetarens kön” i anslutning till ett symposium i Göteborg med samma […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: