Pullman på Waltic

Den mäktigaste upplevelsen – bland alla andra eldsjälar och folkbildare – för mig på litteraturkonferensen WALTIC häromåret var ett föredrag av nyssnämnde Philip Pullman om berättelsens byggstenar. Att berättelser består av mikroberättelser som kombineras. Vissa är jätteomfångsrika och detaljerade, andra bara skymtar förbi men spelar en viktig roll ändå. Hans genomgående exempel var hällande: olika förekomster i litteratur konst och reklam av folk som häller ut nånting, och hur det bidrar till helheten på olika sätt.

Det där gav mig en helt ny ingång till att tänka på berättelser utifrån vilka proportioner författaren/berättaren ger åt de enskilda delarna. Och det lustiga är att det gick in i mitt redaktörskap också. Har man ett tabloiduppslag i veckan är det livsnödvändigt att ge stårysarna rätt proportioner, kanske skala ner från ambitionen att få med hela bilden till att istället låta en detalj växa sig lagom. Till exempel i nästa vecka. Då avstår jag från att presentera hela Sven-Eric Liedmans syn på skola&universitet i boken Hets! och gör istället en beskrivning av hans historik över begreppet ”kompetens” och hur det används.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: