Kloner

Läser en intressant artikel i Tidningen Arkitekten om hur de stora byggbolagen tjänar hundratals miljoner på att bygga samma hus överallt, och ställa planeringen efter det.

Naturligtvis under förutsättning att beställarna lägger sig i så lite som möjligt.

Dels kittlas min paranoiska misstanke att mycket mer makt än vi anar ligger hos byggjättarna. Dels blir jag tvungen över att fundera över konformism överhuvudtaget, hur valfriheten skapar massupplagor av ett fåtal modeller, och sen ett exklusivt urval för dem som har råd och tid att bry sig.

Tillämpbart även på kulturen. De som har en egen smak är ingen köpstark grupp, eller åtminstone svår att kartlägga och rikta marknadsföring mot.

Varför ska man inte nöja sig med det halvbra?