Archive for januari, 2010

Rapport från Söderbokhandeln

2010/01/28

Nu har jag lagt upp ett referat på LO-Tidningen Kultur från debatten i tisdags mellan Tvärdrags Daniel Suhonen och Arenas avgående redaktör Per Wirtén.

Det tog sin tid. Måste ner bland mina egna teman för att hitta en egen ingång. Psykoanalys, och överraskande nog teologi. Det är ju inget roligt att skriva om man inte blir förvånad.

Just psykoanalysen saknas väldigt i vänsterdebatten, på ett sätt som kanske kommer att förklaras i ett senare inlägg. Men resonemanget om identitetsarbetet som inordning i samhället kommer från Boltanski/Chiappello, storverket Le nouvel esprit du capitalisme, som är en ständigt inspirerande handbok över livet i nedskärningarnas tidevarv.

Annonser

Det går trögt …

2010/01/27

… att hålla den publiceringstakt som bloggmediet kräver. Samtidigt måste jag ha ro i själen för att inte falla in i andras debattempo och bara åstadkomma åsikter.

Det finns ett slags etik i det där. Att inte ryckas med. Inte bara tyck och tryck.

”Det stiger upp i själen efter långvarigt sysslande med saken”, skriver Platon i ett av breven. Jag citerar den gamla översättningen ur minnet, ska kolla vad Jan Stolpe fått det till och återkomma med en revision. Han är ett föredöme, Stolpe. Full av mod.

Utflykt

2010/01/22

Till Göteborg imorron för seminariet Den andre arbetaren, hem igen på kvällen. På nedresan avlastning av banankartonger innehållande trycksaker i Alingsås 13.27. Med i bagaget Magnus Nilssons nya bok, lite Carl Schmitt och Mats Wahls version av Robin Hood.
Det är intressant att vara radikal. Rapport kommer i tidningen på fredag.

Om ställningstaganden

2010/01/19

En sammanfattning av den pågående fejden mellan Tvärdrag och Arena placerar in kommentaren nedan ”Identitet och klasskamp” som ett ställningstagande på Arenas sida.
Låt det därför bli sagt att om texten innehåller ett ställningstagande mot nånting så är det mot själva motsatsställningen. Varför denna hätskhet, likt två hundar som slåss om samma köttben?

Polariseringen stjäl kraft från viktigare saker. Det behövs mer klassperspektiv. Det behövs mer identitetsarbete. Och de två analysnivåerna skulle kunna korsbefrukta varann.

Att kunna utforma sitt liv är ett kostbart privilegium. Men det kan också utgöra en modern form av underordning. En inskolning till den plats man hamnat på i samhället, högt eller lågt.

Man blir den man blivit. Och måste få koll på det för att kunna förändras. Och förändra.

På morgonen…

2010/01/17

…innan man tagit del av alla andras kommentarer om allt, då finns en kontakt med själva ursprungsidéerna, de som driver en. Sen kan man också komma åt dem genom hårt skrivarbete/motsv. Eller i samtal.

De möjliga förvillelserna behöver inte listas.

Men varje morgon återkommer med frågan: Vad var det jag höll på med egentligen? Spam från det omedvetna. Vill du verkligen öppna det här dokumentet, som kan innehålla ett program?

Identitet och klasskamp

2010/01/15

Fejden mellan Tvärdrag och Arena är oförsonlig och väldigt jobbig. Daniel Suhonens och Dan Josefssons artikel i Aftonbladet den 12 januari ”Arena – helt utan rörelse” har många poänger och många överdrifter.

Till överdrifterna hör sentensen ”Om man bara hade läst tidskriften Arena under de senaste tre åren skulle man ha kunnat missa att vi fått en borgerlig regering.” För mig har Arena hört till de forum man uppsöker för att kunna bearbeta den borgerliga politiken och sätta in deras välöverlagda taktiska utspel i ett sammanhang. Inte minst är ledarkommentaren som anländer med mail varje morgon en styrketår.
Och gudarna ska veta att man i dessa tider behöver intellektuella tillskott för att inte bli moloken.

Däremot är uppgrävandet av Arenas reklam till annonsörerna riktigt graverande. ”Med […] Tidskriften Arenas läsare – högutbildade ensamstående höginkomsttagare som bor i storstäder – når du som annonsör en omistlig skara människor. Våra priser är konkurrenskraftiga – våra läsare exklusiva.”

Jag vet ända sen uppväxten hur långt man måste gå för att locka annonsörer. Pappa var annonschef på ortens lilla S-tidning och vad han måste genomgå dagligen skildras nog bäst i P O Enquists pjäs ”Magisk cirkel”, med Erland Josephson i rollen som Gösta Swedenmark. Att man kanske måste spela de framgångsrikas spel för att nå framgång.

Men kritiken från Suhonen och Josefsson handlar i grunden inte om moral utan om vänstertaktik. De lyfter fram några enstaka fall där Arena prioriterat identitetspolitik framför klasspolitik. Den enskildes frigörelse och myndighet framför de förfördelades rättigheter. Knäckfrågan blir ett tankeexperiment, utifrån en kolumn av Karolina Ramqvist:

Tänk en dubbelarbetande mamma som dessutom ger sig hän åt sexuella perversioner (vad nu det innebär). Vilken av dessa identiteter bör sättas i första rummet?

För Suhonen och Josefsson är svaret på tankeexperimentet enkelt. De vet att det finns ”grundläggande mänskliga behov”, närmare bestämt ”ett medfött behov av andra människor”.
Därigenom förringar de Ramqvists tydligt underförstådda poäng att det finns en generell befrielsekraft i den personliga frigörelsen. Att pervomamman i tankeexperimentet förmodligen har större möjligheter att ändra sina villkor och bestämma sitt liv än den som håller på sig tills efter revolutionen.

Jag tror att denhär motsättningen är en fiktion. Och att hätskheten egentligen handlar om den skriande bristen på levande vänsteralternativ i dagens situation.
Kan man inte istället utvinna nånting viktigt ur konflikten:
Att klassmarkören idag är att kunna välja utan att behöva välja bort. Ett både-och. Till exempel ett rullande redaktörskap som tillåter en att vara hårt arbetande journalist, författare och förälder i omgångar. Eller att växelbruka mellan relationspsykologi och ideologikritik i en värld där specialisering normalt betyder villkorslös proletarisering och undergivenhet.

Pervers. Det handlar inte om hur man knullar. Det handlar om en postpolitisk insikt om att ha formats till att bli den man är. Värst ute är tveklöst den som står utanför definitionen av sig själv. Den timanställde, såsom beskriven i Kristian Lundbergs bok Yarden. Flyktingen. Men också den självgode konnässören som bara gillar läget.

Inspirerande nyårspresent

2010/01/07

I posten ligger Karnevals rappa nyöversättning (signerad Lars Ohlsson) av boken som visar att jämlikhet är folkhälsosamt och eftersträvansvärt. The Spirit Level av Richard Wilkinson och Kate Pickett har på svenska fått heta Jämlikhetsanden, vilket kanske är lite väl … andligt, särskilt som det uppfordrande slutkapitlet handlar om att kavla upp ärmarna och börja skapa ett nytt samhälle innanför det gamla, fallfärdiga:

”Istället för att vänta på att staten gör det åt oss måste vi omedelbart själva sätta igång – i vårt eget liv och genom vårt samhälles institutioner”.

Boken recenserades på kultursidan av Tomas Polvall.


Charlotta Kåks Röshammar intervjuade Wilkinson&Pickett när de besökte Sverige.

Fem nyårslöften

2010/01/01

1. Fasta bokpriser samt ökade statliga subventioner för kvalitetslitteratur/motsv.

2. Republik med personval (ej parti-).

3. Livslång flumskola som övergripande pedagogiskt mål.

4. Upp med etiken på bordet! (Mot moralism, rasism, ekonomism och annat snicksnack.)

5. Uppsatsfråga: Vad kan vi lära oss av kapitalismens ohållbarhet? Dra gärna historiska och globala paralleller till den aktuella utvecklingen och försök med egna ord ange i vilken riktning världen och du själv bör förändras.